Vuxenmammans 2011 i bilder

2011 är snart ett minne blott. Det startade med en ”vargavinter” som lämpade sig för vinterbad och en stor längtan efter sommaren. Den som kom redan till påsk och vi som kunde bada i vår pool redan då.

Husets första student examinerades och allt fix med detta var årets höjdpunkt. Två resor till Turkiet, en resa till Kina och mycket musik gav glädje och styrka till året.”Miramys” blev som plåster på såren när året var tungt.

Ni får ta del av en del av detta i bilder, dock i blandad kvalitet eftersom vissa kommer från min värdelösa mobilkamera…..

GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA- VÄLKOMMEN 2012- CARPE DIEM

Vuxenmamman säger äntligen adjö till 2011

2011 går till historian av dåliga år. Det är sällan som jag mått så dåligt som detta förbannade skitår. Har varit sjuk både fysiskt och psykiskt och jag längtar bara bort från detta år.

2011 var året då vissa människor som jag gett min tillit och min lojalitet visade sig från sin rätta sida och framstod som manipulativa svikare och lögn halsar. Det var året då högkonjunkturen skulle komma, men där den kom av sig mitt i vår glädje av att det äntligen skulle vända. Där vi insåg att det blir till att kämpa på ytterligare ett år med osäkerhet och oro.

Det var också året där mina barn längtade mer bort än hem. Där dom blev för stora för behovet av att ha mamma och pappa nära. Där flickvänner och kompisar var dom som fick närheten. Det var året då jag insåg att livet hade tagit tag i dom och nu drog dom mot vuxenvärlden med besked. Där jag förstod att jag lyckats med att göra dom självständiga, men att det inte enbart var en källa av glädje utan också av massor med vemod och sorg. Sorg över att jag inte längre var viktigast i deras liv.

2011 var året då jag ”nollade” mig själv och och hamnade i ett vakuum av vilja, göra och kunna. Där jag återigen stod inför att jag måste bestämma mig för vad jag ska göra när jag blir stor. Jag som hade bestämt mig, jag som var på väg mot att få lugn, ro och trygghet av att jag visste att jag var hemma. Det var då jag insåg att hur jag än vänder mig så har jag rumpan bak. Att jag är en person som inte får något gratis utan alltid måste kämpa för att nå dit jag vill. Att trygghet, lugn och ro bara är en utopi för sådana som är som jag.

2011 var året då gamla talesätt hånskrattade mig rakt upp i ansiktet. För du lilla vuxenmamma ska lära dig att:

• Du ska inte tro att du är något= Tro inte att lycka och framgång är något för dig
• Ropa inte hej förrän du är över bäcken= Tro nu inte att du är något att ha
• Gå inte över ån efter vatten=Håll dig på säker mark, visa inte för mycket av dig själv, ta inte ut svängarna
• Bliv vid din läst= Inse att du alltid är den som ska kämpa och att du inte har någon favör av att du är du

Det gnager och maler i mitt huvud och det förtar mycket av min dagliga glädje att 2011 varit så tufft. Jag vet att det inte kommer vara så mycket enklare under 2012, men jag är ändå glad för att jag kan gå vidare. Att jag får en ny chans att ta tag i saker som måste göras. Jag försöker peppa mig till att tänka positivt- där det nya året innebär nya insatser och nya satsningar. Jag tror att tankens kraft ska kunna få det att vända. Så idag tänker jag tillbaka till vad en mycket god vän sa till mig: ”Djävulen tar ut sin lön förr eller senare” så släpp det, konstatera att du må vara lurad eller förådd men du är frisk i huvudet, underbar som vän och en sann hjälte i mina ögon.”.

Vuxenmamman är berörd

När jag började med min blogg så visste jag att det skulle ta tid från min vardag. Jag fick välja att avstå från en massa andra saker. För mig är att blogga nämligen både ett ansvar och ett nöje. Med det menar jag att jag är tvingad till att fundera över hur jag skriver, vad jag skriver och om vem jag skriver. Eftersom jag är en person med många åsikter så finns det mycket att säga, och allt är kanske inte helt rumsrent för alla. Många saker som jag kommer skriva om kommer också att handla om att jag VILL väcka tankar, jag vill skapa debatt och framför allt att jag vill beröra de som läser. Men jag vill påstå att jag är både ärlig, rak och hjärtlig. Att skriva en blogg betyder att jag på ett eller annat sätt kommer att påverka många personer vare sig det är meningen eller ej. Efter som jag aldrig kan veta hur det landar så måste jag tänka mig för. Och vet ni- DET är nyttigt för mig. Det är nyttigt för mig att tänka mig för, för alla är inte betjänta av min åsikt. Jag behöver träna mig på att ibland hålla inne med mina tankar. Därför blev jag så oerhört glad idag när Tant Marit hade skrivit så här om mig. Hon beskrev mig i ett inlägg som heter:Källor till inspiration. TACK.

Jag visste att det skulle komma stunder då jag inte hade en aning om vad jag skulle skriva om. Hade en känsla av att jag kom till att lämna ut mig från tid till annan och ändå på ett vis skulle klara av att behålla min innersta kärna till de som är mig nära. Det jag också visste var att jag emellanåt kom till att verka totalt förvirrad och rörig. För sådan är jag som människa. Ena dagen djup som vatten och andra dagen ”tramsigare än tramsigast”. Men det bjuder jag på!

Nu har jag snart bloggat i två månader och har nästan 100 läsare/ dag, då tänker jag att jag är en bit på väg. En bit på väg att träna mig i att uttrycka mig på ett lagom balanserat sätt som passar många. Så kanske är jag inte helt fel ute när jag blandar djupaste djup med tramsigaste trams. Jag berörs av många bloggar, jag roas av lika många och jag gråter en skvätt av andra. Tack alla ni som berör. Det är det som gör bloggvärlden så spännande. För jag tycker om att bli berörd, och jag älskar att vara en del av andras liv. Det är därför jag valt mitt yrke, det är därför jag i min vardag älskar att träffa människor.

Jag tror att jag är bra på det jag gör i mitt jobb, och jag tror att jag är duktig på att visa mig engagerad och närvarande i min vardag. Men jag behöver öva mig varje dag. Öva på att släppa ut lagom med tankar, lagom med åsikter och lagom med kärlek. Det är där jag är just nu i livet- JAG ÖVAR NÄR JAG BLOGGAR!

Ett tack vill jag rikta till några speciella personer i mitt liv. Några som inspirerar och peppar mig varje dag både platoniskt och i allra högsta grad närvarande. Första tacket går till Gullbritt som alltid finns där för mig. Hon har nästan lärt mig allt jag kan. Det andra tacket går till Ulrika som jag hälsade på i Kina. Ulrika är min förebild vad det gäller starka och hjärtliga kvinnor. Det finns nog ingen människa jag känner med sådan total balans över sig själv. Hon är helt ljuvlig. Annika får självklart också ett speciellt tack. Hon finns alltid där i vardagen. Hon är aldrig längre bort än ett telefonsamtal och jösses så mycket kul vi gör tillsammans. Sista tacket för idag jag ger till min syrra Malin- som ni känner som Fnulan. Hon har fått mig att börja blogga och hon säger att jag ska skriva av mig alla  mina tankar. Hon delar frikostig med sig av hela sin familj så jag kan fylla på med energi och bekräftelse. Som ni alla vet så är Mira min ögonsten och hon gör mig hel, frisk och levande. Men även dom andra två är fantastiska som står ut med en moster som ränner där jämt och ständigt.

Nu ska jag fortsätta fundera lite……återkommer….

Vuxenmamman gillar inte att bli styrd

Idag är det sport på tvn så jag tänkte fly fältet. Tour dé Ski börjar och vem bryr sig? Jo, den manliga delen av min familj såklart. Avskyr när mannen ligger där som en latmask framför TV:n och häckar timme efter timme. Ännu värre är det när även äldsta sonen ligger på samma sätt. Jag känner mig överflödig och osynlig, och jag kan lika gärna fly fältet. Därför har jag planerat att åka till en go väninna som nyss flyttat till Malmö och som dessutom har blivit mormor till lilla Maja.

Hade också planerat att åka över till Köpenhamn för att handla nyårsdricka. Men idag blåser det storm och det har utfärdats en klass 2 varning i Skåne.  Det troliga är att man stänger av bron framåt eftermiddagen. Är det inte typiskt? Blir så trött när ödet tar tag i mitt liv och styr det likt ett schackspel. Det är det värsta jag vet, för jag vill själv kunna bestämma över när var och hur jag ska göra saker. Men än har inte hoppet övergett mig och jag ska avvakta någon timme till innan jag beslutar mig för att kolla upp om bron är öppen eller stängd. Det jag vet nu är att man än så länge bara har sänkt hastigheten på bron.

Grrrrrrrrrr………

Vuxenmammans mysdag

När jag vaknade vid nio-tiden så var det mycket fixande inför mitt underbara lunchbesök som jag skulle få idag.Fick nämligen ett sånt trevlig sms av min favvocaoch i hela världen. Min älskade mentor och coach Gullbritt aviserade ett ”spontanbesök”.  Jag tackade såklart ja till hennes förfrågan om besök och tänkte inte då på att jag skulle behöva ordna någon lunch eftersom hon kom direkt från jobb.

Men jag fixade minsann lunchen och det blev Quiche Lorraine, sallad och gott till kaffet. Jag var nästan imponerad av mig själv. Hade förvarnat om att jag ju inte är en fena i köket, men det vet hon ju redan. Men det bästa av allt var att jag fixade allt på ”left-overs” från det egna köket. Behövde inte ens handla något för att det skulle gå ihop.

När jag hade dukat fram allt så sa jag till Gullebettan, mannen och äldsta sonen att jag var tvungen att ta bildbevis för er skull. För att bevisa att jag inte är helt oduglig alltså. Då säger sonen: ”Är det inte bättre att du tar en bild på våra miner när vi smakat det?”…….Han är väl gullig min son? Men jag tror att det gick hem- för det smakade faktiskt ok! Bra jobbat va?

Vuxenmammans plugghäst

Idag är jag så stolt så att min hjärta nästan slår volter. Min äldsta son har nu kommit in på den universitetsutbildningen han vill. Han ska bli jurist och tillbringa tiden på universitetet i Lund de närmaste 4,5 åren. 

Han har ett läshuvud utan dess like och han älskar skolan, ju svårare det är desto mer trivs han. L1 har alltid haft det lätt i skolan och det har gått som en dans för honom. Det kan man ju tycka är orättvist många gånger men han har såklart fått kämpa. Han har lagt ner enormt mycket tid på sina studier. Att han alltid har lyckats med det han föresatt sig att göra är så underbart för oss som föräldrar. Men det är hans egna höga mål och ambitioner som tagit honom dit han vill. Så det förvånar inte oss speciellt mycket att han nu kommit in på den utbildningen.

Nu står han i alla fall inför hela sin framtid. Även om den var oviss för bara en dag sedan så ser den mer munter ut för honom just nu. Jag hade inte brytt mig speciellt mycket om vad det var han skulle läsa till, för bara det att han nu är på väg någonstans betyder mer än något annat. 

Jag slirar kanske lite på sanningen när jag säger att jag inte brytt mig  om vad han skulle göra- för det är verkligen inte sant. Min uppfattning är den att alla människor ska utnyttja sin potential så mycket man kan. För mig är det inte ok att bara göra ett halvdant arbete bara för att man inte orkar. Det hade varit slöseri med både kunskap och talang. Jag har alltid sagt: ”Så länge du gör allt du kan så är det alltid tillräckligt. Men den dagen du skiter i att läsa en läxa bara för att du inte bryr dig, då blir jag förbannad”. Och det har jag också blivit ibland.

Jag erkänner villigt att jag är en sträng mamma när det kommer till skolarbetet. Har alltid haft stenkoll på vad som förväntas av mina barn så det har inte varit så lätt att smita undan läxor och prov. Men jag hoppas också att han upplever att jag också alltid funnits där som stöd och hjälp med allt han önskat. Jag har i alla fall försökt. Vi också pratat mycket om hur viktigt det är att sätta mål för sig själv och att ha en tanke om vad man vill uppnå. Då inte exakt vad man vill bli utan vad man vill ha en möjlighet att välja mellan efter gymnasiet. Det är så mycket lättare att kämpa då är min inställning.

Vet att mina barn håller med mig i det jag beskriver. För när L1 hade börjat på gymnasiet så släppte vi lite på den där skolkontrollen. Tänkte att han skulle få ta ansvar helt själv för sina studier. Då blev unge herrn riktigt arg på oss. Så en kväll någonstans i mitten av ettan på gymnasiet så tog han ett allvarligt samtal med oss som föräldrar. Han talade om för oss att han var besviken för att vi inte brydde oss och att vi minsann fick ta vårt ansvar som föräldrar. Vi satt som frågetecken och undrade vad han menade. För när vi frågade om han gjort sina läxor så svarade han alltid ja, och om han inte pluggade någon kväll och vi frågade om han inte hade läxor så svarade han nej. Det var då han myntade ett uttryck som vi skattat åt många gånger: ”Mamma och pappa, ni måste tvinga mig att ta ansvar för om jag säger att jag inte har några läxor så ljuger jag”. Så förstår mig rätt när jag säger att den unge mannen har alltid vetat vad han vill.

Så nu ska jag med handen på hjärtat säga grattis till min son. Jag vill  att du min älskade unge ska veta att förtjänar detta! Du förtjänar din plats på juristlinjen. Du har inte haft den minsta tur, för du har slitit dig till detta utan att ta den enkla vägen ut.  Jag är så oerhört stolt över dig och så glad för din skull. Det lär inte blir en dans på rosor framöver. Men det fixar du- jag finns här för dig oavsett hur tufft det blir. Det lovar jag för jag älskar dig!!!

Vuxenmamman börjar snart sitt nya liv

Det är nu dags att börja fundera på mina nyårslöften. Jag har alltid sådana men det är inte alltid att jag når dessa. Men många med mig lovar säkert en massa som vi inte riktigt lever upp till och då blir vi bara besvikna. Så jag tror inte att jag är ensam. Som ett exempel så kan jag ju bara ta tanken som dyker upp när man ätit upp sig och riktigt frossat i flera dagar, då ligger det nära till hands att föra in ett sundare leverne bland alla löften. Men det är inte den här typen av nyårslöften jag i första hand tänker på inför nästa år. 

Jag tänker på roligare saker än så. Mina funderingar handlar mer om att planera in saker som kommer få mitt hjärta och min själ att må gott nästa år vilket jag normalt är väldigt dålig på att prioritera. Eftersom jag vet att året kommer innehålla många utmaningar så vet jag av erfarenhet att det är viktigt att också planera in andrum och ”trevligheter” som jag kan se framemot.

För nästa år tänkte jag vända på nyårslöftena. Jag tänkte bara lova mig saker som gör livet värt att leva. Tänkte lova mig själv att njuta mer av fritiden och livet. Inte sådana saker som tar energi utan sånt som ger energi. Därför ska jag nu planera in i kalendern:

• Minst två konserter under året (En är ju redan bokad )
• Minst en semestervecka utomlands med mannen
• Minst två biobesök med vänner
• Minst en husmors-semester med Annika
• Minst fyra helger med mannen på något mysigt ställe, gärna ihop med vänner
• Minst två familjeresor- varav en garanterat går till svärfar i Sörmland
• Minst en rolig kurs- tänker mig nog att det kommer gå i foto eller skrivarkonsten

Visst ser det ut som att mina nyårslöften blir givande istället för betungande. Jag tror minsann att jag ser framemot det nya året.

”Lånade bilder från nätet”

Vuxenmammans jul är nästan över nu

Pausar lite i soffan nu. Samlar krafttag för att orka ta tag i all disk. Tror faktiskt att det är fjärde maskinen som ska tömmas nu. Idag har vi traditionsenligt bjudit mina föräldrar, min gamla mormor och de skånska svärföräldrarna på lutfiskmiddag. Vi konstaterade för många år sedan att vi älskar lutfisk men att vi är för mätta för det på julafton. Därför bjuder vi på lutfisk hemma hos oss på annandagen. Det är alltid trevligt när vi träffas.

Samtidigt så hjälper jag L2 att packa för sin skidresa till Sälen. Han ska åka imorgon bitti och vara borta i 14 dagar men sin bästa kompis och hans farmor och farfar. Det riktigt värker i mitt mammahjärta när jag tänker på hur länge han ska vara borta. Till råga på allt är han inte riktigt kry så det känns extra jobbigt. Men jag låtsas inte som att det är jobbigt utan jag är positiv och glad och önskar såklart att han ska ha det bra. Men usch- så länge har vi aldrig varit ifrån varandra. Även om han snart är 18 år så är han ”min lille” som nog aldrig blir stor. Nu återstår i princip bara matsäcken som ska packas för den långa resan. L2 har bra tur för han har en moster som gör världens bästa pannkakor. Jag bad henne hjälpa mig med det idag. Det gjorde hon så snällt men jag fick mig en avhyvling när jag hämtade dessa när hon sa: Detta är sista gången jag gör detta. Det är fan ta mig skamligt att du som snart är 50 år inte kan göra pannkakor till dina barn. Ja, ja……hon är en riktig matmor den där Fnulan. Tack kära du för hjälpen.

Min äldsta är också borta ikväll. Han åt lutfisk och kaka sen drog han som en ”löning” för att ha någon konsert i stan. Han har så många konserter att jag inte ens kan hålla reda på alla dessa längre. Han pratar jämt och ständigt om att det är dags att flytta hemifrån och även här ler jag och är positiv men det är inte så som jag jag känner i mitt hjärta. När han flyttar så kommer det bli jobbigt och kämpigt ett tag. Men jag måste ju klara även det. Han är på väg in  i vuxenlivet med stora steg och jag vare sig vill eller kan stoppa det.

Mitt äldsta syskonbarn Johan håller som bäst på att flytta hemifrån och jag kan på långt håll riktigt känna vilken vånda min mellansyster går igenom. Jag tänker så på henne……vet ju att Johan får det hur bra som helst men syrran min då…..? Tur att vi har Mira, Millan och jag.

Vuxenmamman dagen efter

På juldagen ska man leka med sina julklappar och äta rester. Så är våra traditioner. Den som orkar får gärna gå på kyrkans julotta kl 8.00. Och det innebär enbart mig i detta huset. Ingen annan är intresserad.

Vår julafton hade varit jättebra med massor av fina klappar till hela familjen. Jag hade ansträngande uppdrag hela dagen och väldigt ansvarsfulla uppgifter framåt kvällen. Först så skulle jag ju vara glad, uppåt och ha fullt av tålamod hela dagen. Inte bli arg för att alla tre herrar i huset inte klädde på sig i rätt tid, inte vek ihop filtarna i sofforna och bestämde sig för att se på film istället för att spela julmusik och tindra bara dom såg mig, granen och alla julklappar. Men det gick hyffsat bra kan jag med stolthet säga. Efter en liten mindre fadäs av mannen under Kalle Anka så kom tomten även till vårt hus. Allt blev så bra.

Jag hade fått ett uppdrag att agera tomte hos min syster. Lilla Mira skulle ju ha besök av en riktig tomte såklart. Först var jag lite tveksam- ville ju inte att hon skulle bli rädd för sin moster. Men det var ju ett sätt att åtminstone få vara med en stund på resten av släktens julafton. Det gick bra efter en stunds vrålande från damen. Jösses vad det gjorde ont i mitt moster hjärta. Men jag fick en kram i alla fall. Sen ryckte jag ut som tomtemor hos en kompis som glömt beställa tomte till kvällen. Så ni ska veta att jag hade att stå i igår kväll. Men det var kul.

Så imorse hade jag satt klockan på 7.00. Det var tidigt med tanke på att jag kom i säng först kl 01.00. Jag smög upp när klockan ringde och åt av det som var kvar av gröten från igår. Jag mös med en kopp kaffe sen begav jag mig till kyrkan. Det var mysigt, stillsamt och en bra start på dagen. De tända ljusen gav mig en sådan underbar värme.

Efter julottan åkte jag hem och slängde mig på soffan och vilade gott en bra stund. Sen blev det till att ta hand om lite dagen efter arbete i huset. ”Finglas” som skulle diskas, diskmaskin som skulle tömmas och julklappar som skulle fördelas ut till rätt ägare. Det där ”dagen efter fixet” gillar jag riktigt mycket.

Efter allt fixade så åkte jag till syrran. Redan innan jag lade mig igår så längtade jag efter att få åka till Mira och mysa med henne och hennes leksaker. Jag visste ju att det skulle finnas massor av ”tjejsaker” som ju aldrig funnits i mitt hus. Och ni ska inte tro att jag blev besviken. Pippihus, barbiedockor och hur mycket annat som helst. Så härligt och mysigt. Jag bara njuter av de det är flicklekarna och lilla Mira. Vi har det bra hon och jag, om ni frågar mig i alla fall . Fick en glimt av båda hennes  ursnygga syskon också. Vilka oerhört vackra barn det finns i det huset.

Nu framåt kvällningen så har vi ätit julmats-rester och sitter framför Tv:n och bara pustar ut. Imorgon vankas det släktkalas i detta huset. Den ”äldre generationen” bjuds traditionsenligt på riktigt lutfisk-kalas här hemma. Det ska bli mysigt.

Får inte glömma att berätta att jag fick ännu en bloggjulklapp av mysiga Johanna. Så gulligt att du ger mig som ett bloggtips, tack söta du!

Vuxenmamman är jublande glad

Vilken julafton och vilka julklappar-jag är nästa helt stum. Min man hade då verkligen prickat rätt! Barnen likaså. Som om inte det var nog så fick jag också en fantastisk bloggjulklapp av Lindisen. Gulliga gulliga tjejen: Kolla här så får ni se. TACK  underbara du!

Kommer ni ihåg mina önskelistor? Nu ska ni få resultatet så ska kan ni förstå hur glad jag är:

OCH MINA VÄNNER: DET BÄSTA AV DET BÄSTA: MITT LIVS BÄSTA JULKLAPP:

KONSERT I STOCKHOLM MED ÖVERNATTNING MED MANNEN!!!

Förstår ni nu vad jag pratar om??? ÄR jag bortskämd eller är jag bortskämd? Eller är det så att jag är så fantastiskt smart att jag gör så bra önskelistor? . Inför nästa jul så har jag workshops i ämnet!!! Alla anmälningar skickas i god tid före 1 december 2012. Hahahahaha………

Nu blir det till att lägga sig i sängen för imorgon ska jag gå på julottan sen ska jag leka med Mira och alla hennes leksaker. Det ser jag framemot. Det ryktas om att det finns ett pippihus som blir objektet. Jag längtar nog mer än vad hon gör egentligen .