I utmaning nr 3 så är jag ombedd att berätta om vem som är min förebild. Det blir inget kort inlägg för jag tänker då inte haffsa igenom så viktiga saker. Det är faktiskt inte heller helt enkelt. Dels för att jag har mer än en, och dels för att jag har fått inspiration och kraft av så många genom åren.
Jag är nog en person som egentligen tror att jag kan göra allt jag vill. Det kanske innebär att jag måste ta omvägar, genvägar eller be om hjälp för att nå det. Men jag tror verkligen att om jag innerst inne vill något så kan jag nå dit. Det kan handla om något i yrkeslivet, i mammarollen eller som fru eller vän. Jag har en ganska klar och tydlig bild hur jag vill att människor ska uppfatta mig. Jag är inte allt igenom uppbyggd av kvinnliga drag utan jag har en hel del manliga egenskaper också. Det tror jag i och för sig att de flesta andra människor också har, men jag tror på allvar att det är lite ”redig karl” i mig gällande vissa saker.
Jag är nämligen inte rädd för att hugga i, ta tag i saker som kräver hammare, spik, målarpensel eller ”rullebör”. Tvärtom så älskar jag detta. Kan också i affärssammanhang vara en kallhamrad ”affärsman”, eller faktiskt taktisk affärskvinna, där jag vågar ta beslut utan att blanda in känslorna. Jag har modet att gå mot strömmen och jag inte speciellt stora behov av att vara populär. Visst vill jag vara omtyckt, men inte för att jag ”jamsar med” eller fjäskar med andra. Nej tack, det är inte jag. Gillar man mig inte för att jag har avvikande åsikter så är det så. För jag vågar gå mot strömmen och tycka annorlunda. Behöver inte vara en i gänget. Jag hittar alltid ett eget gäng isåfall.
Men jag har också väldigt många kvinnliga sidor. Det vore väl konstigt annars. Jag har ett hjärta som blöder för utsatta och svaga och jag kan gråta som en gris över orättvisor. Är känslig och lättrörd men förhoppningsvis upplevs jag också som varm och hjärtlig. Jag bryr mig extremt mycket om hur andra mår och kan lägga ner all tid i världen för att de ska må bättre, på gott och ont.
Det har mer och mer under de senaste åren gått upp för mig att jag har vissa förebilder. De som alltid står vid min sida och ger mig stöd eller bastning i min ”kluvna personlighet. Några som vågar vara ärliga och ge mig möjligheter att växa som människa i olika roller. Självklart finns det många inom min familj som alltid stöttar mig och står vid min sida, men det är inte dessa jag tänker på just nu. För det finns några personer som jag på allvar alltid betraktar som förebilder för mig. De representerar alla olika saker i mitt liv. Någon stöttar mig yrkesmässigt, någon stöttar mig som mamma, någon för min personlighet. Någon ser till att jag gör lite roliga saker och inspirerar mig att skapa mitt hem som jag vill ha det. Jag vänder mig till vissa personer för att be om råd, öppna mitt hjärta och för dessa vågar jag till 110% visa min sårbarhet. ledsamhet och ”litenhet”. Alla är faktiskt kvinnor…… Och dom är underbara vänner alla fyra.
Gullbritt. Hon har följt mig sedan jag var liten tös. Hon har inspirerat mig till att våga ta vara på mina personliga egenskaper. Hon har sett hur jag utvecklats som person och både sagt till på skarpen att jag måste skärpa till mig, men också puschat mig till att ta för mig och visa vad jag går för. Hon är nära skrattet och säger: ”Ja, men sådan är ju du. Kan du aldrig lära dig vara tyst”. Hon får mig ändå alltid att känna att jag gör kloka val och står upp för mig själv. Hon är som en andra mamma för mig, med allt vad det nu innebär.
Ulrika. Detta är en underbar kvinna som visat mig vägen till att jag faktiskt kan nå precis det jag vill. Vi har gått bredvid varandras karriärer ända sedan vi en gång i tiden läste ledarskap och organisation ihop i Växjö. Hon är driven och resultatinriktad, men ändå så hjärtligt god så att du bara vill äta upp henne. Hon ger tips och råd och finns där hela tiden om jag ber.
Monica är den som varit med mig längst av dessa som är i min egen ålder. Vi har också läst ihop i unga år. På den tiden när vi trodde vi kunde frälsa världen med vår blotta närvaro 
. Hon har till min stora glädje stannat kvar i pedagogyrket, medans jag valde att lämna. Hon är min inspirationskälla vad det gäller min mammaroll. Det finns alltid kloka råd att hämta hos henne. Hon ser mina barn ”som sina” och har inte svårt för att både berömma och ge råd och tips till mina killar. Vi umgås hela familjerna och hennes barn har också blivit ”som mina” genom åren. Hon är en fin människa men hjärtat på rätta stället.
Annika, söta fina underbara Annika. Hon är egentligen helt olik mig. Faktiskt den av dessa kvinnor som är minst lik mig som person. Hon är mjuk, ödmjuk, blygsam och balanserad. Bara genom hennes blotta närvaro så lugnar jag ner mig. Hon tittar bara lite på mig och säger….”mmmmm”……då inser jag i alla fall…..ja ja….det kanske inte var något att hetsa upp sig för. Men Annika får också mig att skratta, att ha roligt och att uppleva massor av saker. Vi reser gärna tillsammans för vi gillar ungefär samma saker. Våra män kan spela golf och vi kan pressa i solen och shoppa. Hon tar också ut mig på roliga saker utan att vi för den sakens skulle behöver planera månader i förväg. Det sker mycket spontant med Annika i sällskap. Hon stod vid min sida till 110% under hela min jobbiga period förra året. Hon lät mig vara den jag var, ledsen, glad, arg eller förtvivlad. Hon fanns där hela tiden och det är jag så tacksam för.
Så nu har ni fått möta mina förebilder. Ingen viktigare än den andre, ingen mindre värd än den andre. Alla fyra är lika viktiga för mig med vars en plats för evigt i mitt hjärta! Jag verkligen älskar dom alla med hull och hår.
