Vuxenmammans stressiga fixardag

Vilken dag vi hade igår. Jag satt knappt ner på rumpan på hela dagen. Det var en känslomässig berg och dalbana också. Mannen gnällde framåt kvällen på att jag varit så tjurig hela dagen. Tjurig- men va f…..jag är väl inte mer än människa!

Dessa ungdomar som nästan tar livet av mig . Skämt å sido. Vi har bosatt oss utanför stan och de behöver skjuts till vissa saker evenemang för att överhuvudtaget hinna få i sig mat, duscha och fylla på energi här hemma. Så igår körde jag först till Lund för att hämta ut lägenhetsnyckel till L1. Sen lämnade jag honom på universitetet där han skulle förbereda dagens ”sillafrukost”. Hämtade sedan upp L2 och alla hans datorprylar efter skolans 2-dagars LAN. Snabbt ner till stormarknaden för att handla lite mat och annat vi behövde för att kunna städa och vårfixa där ute. Hem igen där mannen hade förberett vårt trädäcksfix och pool öppningen. Köpte med vars en räckmacka  ”big-size” till oss för att vi överhuvudtaget skulle hinna få lite mat i oss.

Under tiden tvättmaskinen gick för fullt och trädäcket gonade till sig under en bädd av såpa så passade jag på att måla det sista på L1:s bord. Så nu är det också klart och jag är så nöjd och glad att jag fått det klart. Hoppas nu sonen också gillar det precis som jag. Tog en snabb fika med Pernilla och Marko vilket var mysigt. Jag fick en liten paus som jag behövde. Sen fortsatte vi där hemma med att öppna poolen och ta av alla plåtar som skyddat vår pärla från vintern. Vi fortsatte med att skura och fixa med träddäcket och hann väl med ungefär 50 kvm. Så idag återstår det bara ca 90 kvm att städa av .

Sen på kvällen skulle L1 hämtas efter sin konsert i Malmö och då passade jag på att hämta upp lite loppisfynd jag fixat. Middagen fick jag serverat av mannen 21.30 när jag landade här hemma igen. Vilken dag! Men jag klagar inte för jag gillar när det händer saker. Problemet är att kroppen säger ifrån dagen efter. Men det blundade jag för igår.

Så förstår ni mig när jag säger att jag sov som en stock redan 22.30.

Idag blir det fortsatt fixande där ute. Sen kommer L2 äntligen hem från sin flickvän så vi ska få tillbringa en hel kväll med honom men god grillad mat och en massa filmer. Det ser jag särskilt framemot. Det kommer att bli en mysig dag i dag med.

Bara en sån sak……….

Ja då är man verkligen en Vuxenmamma…..

Så var det gjort. Nycklarna är nu hämtade. L1 har betalat in sin första hyra och det är verkligen dags att se sanningen i vitögat. Det närmar sig med stormsteg och det är kluvna känslor. Säkert för oss båda.

Say no more……….

 

 

Vuxenmammans fixardag

Idag var det meningen att vi skulle åka till soptippen och slänga en massa skit. Men det regnade som om himlen var öppen. Det gjorde att jag istället kunde åka på gatuloppis i byn. Nästan inget folk och jag kunde få tag på lite fynd till den flyttande sonen. Det blev en vattenkokare, en elvisp och några andra små saker som ska bli en överraskning till honom. Hann också måla nästan det sista på bordet så imorgon är det nog helt klart. Några få penseldrag kvarstår och jag är så nöjd.

Sent i eftermiddags så kom solen, underbara solen värmde på vår baksidan. Mannen fick ett ryck och monterade vår nya grill och nu doftar det gott från den av en helgrillad kyckling. Det är något visst med premiärgrillningen. Så alldeles strax ska vi serveras grillad kycklig, currysås, potatis och sallad.

Yngsta sonen är precis som sin mamma för han gillar att göra fynd. Han hade spanat in en soffa på annons som han ville han nu när han ska få större rum. Så efter en massa dealande så slog han till och köpte sig en soffa. Den är i princip helt ny och precis en sådan som han ville ha till sitt nya rum. Så det var bara till att åka och hämta morfar och hans släp för att få hem den. 750 kr fick han ge för soffan och han är numera lycklig som en klockarekatt. L2 har ritat upp sitt rum i 3D och möblerat i tanken i flera månader. Nu har han bokat kusin Johan för att få hjälp med att sätta upp en panelvägg och sen ska det tydligen tapetseras. Vissa är helt klart gladare än vad jag är för att L1 ska flytta nästa vecka .

Imorgon ska det fixas på altanen. Vi ska köra med högtryckstvätten, börja öppna poolen inför badpremiären som beräknas bli om någon vecka när solen gassar och temperaturen är på topp. Förutsatt att L1s flytt är avklarad och allt annat har lugnat ner sig. Det blir säkert toppen.

Vuxenmamman är garanterat det svarta fåret- men jag är van!

Det här med värdighet och respekt, etik och moral är viktigt i min familj. Vi vuxna vill gärna leva som vi lär och har uppfostrat våra barn i den andan. Det är då det blir lite kluvet gällande det här med sociala mediers kraft. Jag gör sedan länge en markant skillnad på vad jag lägger på Facebook, Twitter och Linked- In. Detta är helt olika forum och tillhör olika nätverk i mitt liv.

Idag har vi haft en mycket hetsig diskussion här hemma om hur man ska lyckas med att behålla värdigheten trots att man bloggar och är med på facebook och andra sociala medier. Det här med att ”lusa” ner vännernas ”wall” med mina inlägg är inget som heller gör att någon i mina nätverk tycker att jag är speciellt intressant i längden. Därav väljer jag numera att hålla en lägre profil på FB, och de som vill veta mer om vad jag sysslar med privat är välkomna till min blogg. Jag marknadsför i princip inte heller mina inlägg mer än på vårt FB-forum. För så intressant är jag verkligen inte…..

Båda mina barn och min man tycker att det är ok att jag bloggar, och de gillar mitt sätt att skriva. Det vore konstigt och helt ohållbart annars. De tycker att det är bra att jag tar upp känsliga ämnen och uttrycker min åsikt om viktiga saker i livet. Men det är andra saker i bloggandet som stör dem just nu. De tycker till exempel att det får finnas gränser för det här med deltagande på bloggevent och ”sucker-livet” som också ingår i denna bloggvärld. En person i vår närhet hade helt nyligen uttryckt en undran över om det var ”fjortislivet” jag ville leva i och med att jag börjat blogga. Jag tappade nästan hakan när jag hörde det. Mina barn tyckte att det var pinsamt att någon ens tänkte denna tanken om deras mamma. Och jag förstår dem alltför väl.

Jag har berättat och förklarat för mina barn varför jag bloggar. Att jag gör det för att jag har ett stort behov av att uttrycka mig i skrift. Att det är mitt sätt att träna mig i att skriva för en publik. De vet ju att jag håller på att skriva en bok och de förstår mitt motiv. De förstår däremot inte grejen med bloggevents. Men att jag deltar på vissa bloggevent innebär inte/ automatik att jag kommer delta på alla möjliga sådana som kommer kosta mig både pengar och tid. En goodiebag är inte det viktigaste i livet. Livet i sig själv är mycket viktigare än några få timmar i ”rampljuset” tillsammans med andra bloggare, även om det allt som oftast är väldigt trevligt. Jag måste prioritera och göra bortval. I detta fallet prioriterar jag min familjs önskan av respekt och lägger hellre pengarna och tiden på aktiviteter tillsammans med dem.

Min förhoppning är att jag inte uppfattas som en ”sucker” utan att det framgår att jag på ett någorlunda välbalanserat sätt försöker dela med mig av mitt liv. Ibland med det djupaste djup och ibland med humor och glimten i ögat. För sådan är jag ju som person. Att jag inte har sponsrade inlägg eller reklam och att jag inte kräver att man ska gilla mig hit och dit, är ett sätt för mig att göra ett ställningstagande emot detta sätt att skaffas sig läsare och prenumeranter på bloglovin.  De få som gillar mig på bloglovin hoppas jag gör det för att de faktiskt vill läsa det jag skriver. Jag är den jag är, och jag har en hög grad av etik, moral och värdighetsperspektiv inom mig. Därmed inte sagt att andra inte har det. För det är ju olika hur man sätter sina gränser för egen del. Jag har satt min gräns vid det jag ovan beskriver.

Att få bekräftelse via bloggen är självklart en drivkraft för mig. Jag vill gärna höra om någon gillar mitt sätt att skriva, annars kan jag med en gång lägga ner mitt bokprojekt. Däremot är det inte speciellt viktigt för mig att ha många följare bara för att det skulle ge mig en högre rangordning i bloggvärlden. Det räcker så väl med att några tycker att det är ok. Och hade inte min familj tyckt det, så hade jag ögonaböj lagt ner allt vad bloggandet innebär. Jag vill ju behålla min värdighet.

Med detta vill jag bara markera för er som läser min blogg att det är viktigt hur jag uppfattas. Det är viktigt för min yrkesroll, min familj och mina vänner. Jag är ingen ”wannabie fjortis” och inte heller speciellt ”mediakåt”. Däremot har jag ett stort behov av att få uttrycka det jag känner, tycker och tänker i skrift. Om någon inte gillar detta så säger det mer om den personen än om mig. För detta är min blogg och jag har min rätt att uttrycka mig som jag vill.

För sån är jag…….

Vuxenmamman skulle hämta ut biljetter

Igår skulle jag hämta ut biljetter från Ticnet via ett ATG ombud. Jag och mina kompisar ska gå och se på Footloose eftersom min son ska medverka som musiker i denna uppsättningen. Vi har lyckats få tag på riktigt bra biljetter till premiären och vi ser framemot det så mycket.

Men, när jag kom igår och skulle hämta dessa så fungerade inte deras system. Det gick inte att få ut några biljetter. Eftersom det var sista dagen som biljetterna gick att hämta ut så fick jag ju lite smärre panik. Vad händer nu då? Inte ens Ticnet kunde garantera att biljetterna skulle finnas kvar när de åtgärdat problemet om det inte innebär att vi bevakar deras sight hela tiden. Bara nu inte våra biljetter går oss förlorade. Då blir jag skogstokig ska jag säga er.

Idag fick jag stå och hänga på låset när ATG ombudet öppnade. De hade dessvärre inga glädjande besked. Ticnet har drabbats av ett haveri i deras hårdvara. Men troligen kommer våra biljetter ligga kvar i alla fall i ett dygn. Ticnet har ingen aning om när detta problem ska vara löst. Nu har de i alla fall lagt ut ett felmeddelande. Vilket elände för alla parter.

Vuxenmamman hjälper sonen fixa första lyan

Idag har jag och sonen varit och fixat lite ”blocket” saker till hans lya. Letar efter en liten microvågsugn till honom och hittade en på blocket för endast 200 kr. Ringde på den direkt men tyvärr var den tingad. Men när säljaren hörde att min son skulle flytta hemifrån och bilda första hemmet så erbjöd hon mig att komma in och hämta lite gratis saker till honom. Hon menade också att om inte köparen kom och köpte micron så kunde vi få köpa den med. Så på vinst och förlust bestämde vi oss för att åka dit.

Vissa människor är fantastiska. Hon hade plockat ihop en hel IKEA påse full med saker till honom. Det var några grytor, en brödrost, en liten lampa, en matta som passar perfekt i hallen och en massa tallrikar och skålar. Jag var helt förbluffad och skämdes nästan när vi skulle gå därifrån. Dessvärre var micron såld.

På vägen hem igen så föreslog jag att vi skulle ta en sväng in om Myrorna för jag har inte hittills lyckats få tag på några fina stolar till honom. Och ibland så tror jag på ödet. Att det är meningen att något ska trilla på dig när du som bäst behöver det. När vi stiger in på Myrorna så hittar vi tre fantastiskt fina skinnstolar i mörkt skinn. Visst var de lite slitna men eftersom vi endast fick betala 25o kr för alla tre så var det ett kap. Ett stolsben var väldigt löst och jag trodde jag skulle behöva limma det. Men till min glädje så var det bara till att spänna skruvarna. Så den är helt perfekt nu.

Så nöjda och glada fick vi göra allt för att få in det i min lilla bil. Men allt går, bara man vill. Så nu är sonen i alla fall ägare till tre köksstolar så att både mamma och pappa kan få någonstans att sitta när han ska få bjuda på fika. Jag filar just nu på det sista med köksbordets målning så det är alldeles snart färdigt. Det blir så fint och ni ska få se bildbevis snart!

Om någon som bor i närheten av Malmö eller Lund har en microvågsugn, en elvisp, en smörgåsgrill och en vattenkokare till salu för en billig peng så hojta till här hos mig.

Vuxenmamman har fått inspiration ikväll

En sådan härlig kväll det blev trots regnet på morgonen. Det blev fint väder och vägen till Gislöv var vackrare än vackrast när vi ikväll tog oss till TING UTE & INNE. Det är verkligen som en ”lisa för själen” att komma dit. Hur deppig och nere du än känner dig så strömmar kreativiteten till dig bara du parkerar utanför portarna. Efter några sekunder så ser du något som säger: ” Det här vill jag ha”, eller ” det här” eller ”det här”. Hela jag blir liksom lycklig av att gå omkring där.

Ikväll var det då VIP-kväll där Fredrika som driver TING UTE & INNES blogg föreläste och inspirerade oss alla entusiaster med bilder och förklaringar till hur du kan skapa en miljö för din utevistelse. Bilderna och inspirationen hämtades ikväll från den alldeles färska boken: UTE BLIR INNE. Vi fick tips på hur du kan tänka för att skapa olika rum och delar i din trädgård som låter dig njuta av dygnets alla timmar. Maud såg till att vi alla trivdes och det serverades rabarberkaka och kaffe till oss alla. Vi fick excellent service hela tiden. Det var många som handlade och boken följde nog med de flesta hem. Jag hade lite tur som fick en pratstund med Maud om vårt lilla trädgårdsprojekt som hon är ”mamma” till. Det behövdes lite mer tips. Och det fick jag såklart. Att hon till och med kom ihåg att min man varit lite motsträvig mot en hörna av projektet var ju extra kul. Jag kunde dessutom glädja henne med att det projektet numera är på gång att bli precis som hon och de andra tjejerna tyckte att det skulle vara .

Här ska ni få lite inspirationsbilder från ett av mina smultronställe i Skåne. Har ni vägarna förbi så måste ni åka dit. Det är helt underbart där. Adress och kontaktuppgifter finner ni i länkarna ovan.

TACK för en härlig kväll hälsar jag och Annika till Maud och Fredrika!  Jag gissar att Annika är lika uppslukad av boken som jag och vi kommer garanterat bläddra i den många timmar framöver.

Vuxenmamman tar en paus bland vackra ting

Trots regn och rusk gav vi oss iväg för att beställa växter till trädgården. Det finns bara ett ställe som gäller för mig och det är Löddeköpinge Plantskola. De har mycket bambuväxter, gräs och annat som vi letar efter i växtväg, allt enligt vår trädgårdsskiss. Vi fick superservice av Annika som lotsade oss från vår trädgårdsritning till tanken om hur ett färdigt resultat ska kunna bli. Jag har varit på denna plantskola massor av gånger och jag blir lika förtjust varje gång. Mycket svart, rustikt och annat ”lull-lull” för trädgården. Här är lite bilder från ett tidigare besök.

Senare ikväll så ska jag och min bästis Annika till ett annat av mina Skånska smultronställe: Ting ute och inne.

De ska ha en VIP-kväll och jag riktigt längtar till att få komma dit igen. De är de tjejerna som ritat vår trädgårdsskiss. Det finns så mycket fint där så att man nästan svimmar av. Ikväll ska vi få se en massa och få lite inspiration till våra trädgårdar. De har en riktigt härlig inspirationsblogg som ni hittar här. Förhoppningsvis så får vi träffa alla i det här härliga gänget ikväll.

De har också kommit ut med en bok som heter Ute blir inne. Det är inte omöjligt att den får följa med mig hem idag. Har också några födelsedagar här framöver och då skulle det inte alls vara dumt att fixa något där nere till alla födelsedagsgrisarna. Kul ska det bli i alla fall.

Bildkälla: http://www.tinguteochinne.se

Vuxenmamman om ovissheten

Jag tänker på det här med avsked, saknad och sorg. Att bryta ett givet mönster. Hur det griper tag i mig som människa. Kommer på mig med att jag är en person som inte klarar av att säga hej då till någon, har alltid haft svårt för att ta avsked. Även de som bara är för en kort tid, och även om det bara är på återseende. Rättare sagt så handlar det om att jag inte glad för den förändring som ska ske. Det att jag inte vet hur relationen ska bli när givna strukturer förändras. Mina tankar kommer mycket från ovissheten av hur det ska bli när min son flyttar. Tänker att det ska bli bra, att det ska bli bättre än nu. Men jag vet ju inte, och det är det som föder min oro.

Tänker på de gånger då jag eller någon annan flyttat, bytt skola, klass eller jobb. Tycker det är så vedervärdigt. Kan än idag komma ihåg känslan när mina bästa kompisar flyttade ända till Östersund. Jag kan se det framför mig hur jag som 10-åring grät så jag hulkade och sprang efter bilen när de åkte iväg. Jag kände mig så övergiven. Kommer också ihåg när jag slutade på en arbetsplats för att testa nya arenor. När jag blev  avtackad så grät vi alla som grisar och jag var totalt förstörd. Fast jag hade så mycket spännande att se framemot, så upplevde jag en stor sorg. Jag kände mig som en stor svikare.

Dessa upplevelser har uppenbarligen satt sina spår. Det kan också vara därför jag så krampaktigt försöker hålla kvar i sådant som kan gå mig förlorat. Jag vill vara kvar i känslan av att allt ska vara som det är samtidigt som jag vill vara med i det nya. Det är som att äta kakan och vilja ha den kvar.

Det gäller att försöka leva i nuet, att försöka njut av det man har och inte oroa sig för framtiden. Det mänskliga mötena går aldrig att byta ut, det är bara till att konstatera.  Och att få en annan relation än den man har, är inget som sker över en natt. Så jag tror att rädslan för att förlora en relation endast successivt kan övergå till något nytt. Det får ta tid. Jag måste få vara sorgsen ett tag och jag måste få känna mig både övergiven och ledsen. För det är sån jag är, för jag är bara människa. En mamma som ska lära sig få en vuxen relation till den som för mig aldrig blir stor. Sen får folk säga vad dom vill, tycka vad dom vill. För jag är där just nu och jag måste ta mig igenom det- en dag i taget.

Men det blir bra, det blir det………

Vuxenmamman förbereder utelivet

Sitter här i soffan och tittar ut över min pool, min solsida och mitt hjärteställe. Snart ska vi öppna upp poolen och snart ska vi ”flytta ut” där. Sedan vi byggde pool så är det som om att sommaren blivit längre. Så fort vi har öppnat poolen från sin vintervila så lever vi där ute.

Snart är det dags. Snart ska vi öppna upp och städa rent poolen och sätta igång pumpen för att kunna ta sig ett dopp när andan faller på. Nu står vi alltså i startgroparna för att börja vårt uteliv. Vintervakuumet är äntligen över. Vår pool och vår baksida fungerar även när det regnar. Den finns ju där ändå och vi njuter av att vi har en sådan lyx.

Vare sig jag eller min man gillar vintern. Vi trivs inte riktigt med oss själva då. Soffan allt för lätt att slänga sig i och inaktiviteten blir för större än under sommarhalvåret.

I år är det extra roligt att starta upp livet där ute. Vi ska plantera nya växter, inreda vår lounge och jag ska få piffa det till en riktig mysplats. Som vi längtat…..