Vuxenmamman måste säga adjö

Det finns många sätt att be någon dra åt helvete på och att bli av med dessa för tid och evighet. Det finns alltför många dåliga sätt att göra det på. Men finns det något bra sätt frågar jag mig?

Att medvetet skada någon, visa sin illvilja, sin ståndpunkt är tydligen viktigt för vissa personer. Jag kan inte mer än fördöma en sådan handling. Jag hör några säga: ” Du behöver inte älska alla och du behöver inte vara älskad av alla”. Visst är det så. Men att respektera alla är ändå viktigt. Men hur lätt är det när man känner sig sårad, förrådd och illa behandlad?

Ibland blir jag totalt uppgiven över alla elaka människor som finns i min närhet. Som utan omsvep golvar en person som redan ligger. Jag blir allvarligt oroad för hur dessa personer skaffar sig energi och kraft genom att medvetet göra någon annan illa. Det behöver inte vara det sagda ordet som gör det. Det som tar mest illa är det outtalade.

I min värld finns det många typer av människor. Det finns snälla, allt för snälla, dumma och riktigt dumma. Det finns ytliga, djupa och högljudda eller tysta. Frågan är vilka man vill ha runt omkring sig? Och det är väl klart att man vill ha de som är snälla i sin närhet. De som vill alla väl och beter sig som en vän rakt igenom. Men för mig är inte det hela sanningen.

Jag vill ha de runt mig som är ”riktiga människor”. De som står för omtanke, djup och fingertoppskänsla för vad som är rätt och fel. De är personer som väljer att vara ärliga och tydliga är för mig riktiga människor. De andra tillhör en kategori av personer som jag fördömer. De sitter på sin glamour upphöjda trappa och ser sig själv som guds frälsare där de kan förbehålla sig rätten att se ner på andra. Dessa får inte längre plats i mitt liv om jag själv ska överleva. Att ha en relation till någon är att ge och ta och den vänskapen innehåller en känsla för vad som är rätt tid för kritik och feedback. För i riktig vänskap finns även kritiken och feedbacken.

Så du som inte klarar av att släppa det ytliga och inte klarar av att sätta ditt enorma ego åt sidan för vår vänskap ombedes att lämna mig ifred. Du som inte klarar av att mötas öga mot öga och inte klarar av att vara i djupet för en stund, kan inte finnas i min och min familjs liv mer. Jag behöver dig, men måste lära mig leva utan dig. Hade länge ett hopp men det är nu förlorat. Så det är så här det måste bli för att vi ska kunna leva våra liv någorlunda helt. Något annat gör för ont inom mig………