Ibland blir jag bara så himla glad. Jag kommer att få en helkväll med min yngsta son. För ett tag sedan så deltog jag nämligen i en tävling hos Fina Frun. En tävling där jag kunde vinna två biobiljetter till filmen Hotel Transylvanien. Idag fick jag veta att det var jag som vann. Dessa biljetterna ska jag och mina yngsta son dela på. Vi ska ha en helkväll på stan och bara mysa. Vuxenmamman bjuder på mat och Fina frun bjuder på bio. Det ska bli helt underbart.
Glädjen handlar inte bara om att vinna just de där två biljetterna. Utan det handlar om så mycket mer för mig. Jag och min yngsta son har gått igenom eld och vatten under hans uppväxt. Vi har fightas mot skolan och mot samhällets ”litenhet”. Det kan du läsa om här.
När han nu vuxit upp och är 18 år så är det så lätt att man glömmer bort att vara tillsammans. Allt flyter på nu så då har vi vilat lite från varandra. Han har varit med vänner och flickvän och jag med min man och mina vänner. Vi har på något sätt prioriterat bort varandra. Det är kanske inte så konstigt för vi har nog båda ett behov av att slippa mer tjat och gnat om skolarbete. Vi har behövt en paus från att jag är arga mamman och han arga sonen. De hemska rollerna vi klädde oss i under så många år. Herrejösses vad vi har bråkat, gapat, skrikit och gråtit under dessa åren. Det var stundtals så jobbigt så att vi knappt stod ut med varandra. Som tur är så har vi förmågan att kramas mycket och att säga förlåt till varandra. Han har hela tiden vetat att han är älskad för precis det han är.
Min son har världens godaste hjärta och tackar mig ofta för allt jag gjort. Han och jag har en fin relation men det är lätt att ta den förgivet. Han har utvecklats till en ung man med otroligt sunda värderingar. Skyller inte längre på sina handikapp utan tar ansvar för det som måste till. Han skapar projekt som handlar om att han tar vara på sina styrkor istället för att jämt vara ledsen för att han är dålig på vissa saker. Han vet att han i hela sitt liv kommer att få kämpa lite mer än alla andra. Dit har vi kommit under dessa år.
Så att vinna biljetterna till oss två blir som en liten påminnelse om att vi fortfarande behöver varandra. Fast på ett annat sätt. Vi ska ha en myskväll. Två vuxna tillsammans. En vuxenmamma och ett vuxenbarn.
Underbara Lucas!


19 10 2012 kl 17:43
Snyggaste killen i stan;=) Ses imorgon! Kram!
19 10 2012 kl 19:02
På landet menar du väl
. Mm… Men han är fin oavsett. Välkomna till oss. Kram
19 10 2012 kl 22:59
Ohhh så underbart .. Det är så viktigt att få njuta av varandra …
19 10 2012 kl 23:01
Ja visst är det. Och jag längtar tills vi ska iväg. Så länge sedan vi var iväg het själv. Ska bli så mysigt.
19 10 2012 kl 23:03
Vilken vacker son du har!
19 10 2012 kl 23:04
TACK. Mitt mammahjärta tycker såklart precis som du. Han är fin min son.
KRAM
19 10 2012 kl 23:23
Söta ”lilla” Lucas! Hoppas ni får en riktigt trevlig kväll tillsammans. Kram!
19 10 2012 kl 23:55
Visst är han fin! Jag tror verkligen vi får det. Vi kan ju prata om allt så kvällen lär säkert gå fort. Ska bli så mysigt.
KRAM
19 10 2012 kl 23:41
Kärleken överlever alla krig!!
19 10 2012 kl 23:55
Ja den gör ju det. Men fy tusan vad det har svidit många ggr.
KRAM
20 10 2012 kl 09:09
Hoppas ni fick en mysig och trevlig kväll. Han måste var en riktig favorit bland tjejerna. Superfin kille.
20 10 2012 kl 09:12
Jag vann igår så vi ska iväg inom kort när biljetterna kommer.
Visst är han fin, Favorit, hihihi….han har ju flickvän.
KRAM
20 10 2012 kl 11:08
Åh vad fint skrivet! Hoppas ni fick en alldeles underbar kväll
20 10 2012 kl 12:09
Grattis till vinsten! Vad skoj med en mor och son dag, mys nu massa!
20 10 2012 kl 20:08
Tack. Vi ska mysa!
20 10 2012 kl 13:00
Men åååh vilket fint inlägg, jag får gåshud! Hoppas nu att ni får en underbar kväll tillsammans
(vad SNYGG han är – jösses!)
Biljetterna bör ni ha hos er senast tisdag…
Kram/finafrun
20 10 2012 kl 20:09
TACK!!! Han är fin min son!!
KRAM
22 10 2012 kl 16:04
Jag läste historien om din sons skolgång. Gripande. Tänk att man så ofta måste bråka för att det ska hända något.
Grattis till vinsten, hoppas att biokvällen blir mysig!
22 10 2012 kl 16:34
Ja det är väl inte riktigt klokt. Men det är faktiskt så som det är i livet. Har du ett handikapp så måste du oftast fightas och kämpa mot systemet. Är du liten så måste du ju få hjälp av dina föräldrar.
KRAM