När barnen var små så tyckte jag inte någon av de båda var speciellt lika mig. Ingen var speciellt intresserad av att pyssla med det jag tycker är kul. Det var så lika sin pappa. Både ville spela instrument och spela datorspel. Inget av detta har någonsin roat mig. Tänkte alltid att det berodde på att jag bara har söner. Men det handlade mer om att tiden måste ha sin gång. De behövde säkert få vara lika sin pappa. En av samma kön. Det har ofta gjort så att jag känt mig ganska ensam. Utan någon som är precis som jag.Men det är nu det har kommit. Det att barnen är lika oss båda.
De är en mix av våra intressen. L1 är musiker i själen, spelar och sjunger så mycket han kan och skola och jobb tillåter. Han har mitt driv och min önskan att diskutera och studera.

L2 är intresserad av allt som har med bildframställning att göra. Kan sitta i timmar framför sin dator och är enormt självständig som sin pappa. Han har hela tiden siktat på spelindustrin och det som handlar om andras upplevelse av bild och form. Tror han fått detta från mig. Vi fotograferar ihop, diskuterar bilder och bildseende.
Detta blev väldigt tydligt för mig igår. När vi diskuterade konserten vi snart ska på med L1 och jag och L2 var ute och fotograferade ihop. Vi har ett gemensamt språk. Det kreativa språket. Där är vår gemensamma nämnare. Förutom att vi är en familj såklart.
Som mamma och pappa tycker vi om att göra dessa sakerna tillsammans med barnen för vi vill uppleva tillsammans med dem. Vi vill skapa gemensamma minnen. Och det gör vi. Så ofta vi hinner.
Jag lever i en riktigt kreativ familj så jag är rik på många sätt. Väldigt rik……….


23 10 2012 kl 02:40
Later som du har hittat hem. Vem skulle inte avundas dej den kontakt du
har med dina pojkar. Lyckans ost
23 10 2012 kl 08:55
Ja så är det kanske. Man måste jobba för det också. KRAM
23 10 2012 kl 09:14
Det låter fint och härligt!
23 10 2012 kl 09:19
Mm….det är det!
23 10 2012 kl 11:04
Härligt ju =) Vi alla har lite tror jag av båda föräldrarna… =) Hoppas du får en bra dag. kram
23 10 2012 kl 14:17
Ja så är det nog! Förr tänkte jag att dom inte har några likheter alls med mig. Men det har dom.
Önskar också dig en fin dag.
KRAM
23 10 2012 kl 15:48
och klok. klok är du minsann!
Fina ord och bilder,
Kram
23 10 2012 kl 16:19
Tack så mkt.
KRAM