Vuxenmammans morgondag

Idag har jag förberett mig inför viktiga möten imorgon. Viktiga och roliga. Åker tidigt imorgon bitti och kommer hem sent imorgon kväll.

Först möte i Malmö med påföljande lunch. Därefter kastar jag mig i bilen för en fika med härliga Catja i Helsingborg. En paus i allt det seriöst affärsmässiga. Det blir en träff med ren och skär fröjd. Att få prata galet mycket i några timmar med denna härliga kvinna kommer bli så energigivande. Min barndomsvän som jag fortfarande har så nära mitt hjärta.

Framåt kvällningen blir det ett nytt möte. Ett möte och föreläsning som jag tror kommer vara väldigt givande. Nyttigt och lärorikt för mig.  Men det bästa av allt är att jag återvänder till Helsingborg för en dag. Denna underbart vackra stad.

Vuxenmamman tappar fattningen

Idag har jag läst en hårresande historia om vuxenmobbing. Läs artikeln om Lars som tog sitt liv för att han upplevde sig mobbad på sin arbetsplats. Jag har inte hela historian bakom det som hänt och media kan förstora och blåsa upp en händelse till ofantliga proportioner. Men det är skamligt. Det måste ju finnas någon sanning i det som skrivs. För ingen kan ju ta bort Lars upplevelse av det hela och ingen kan få honom levande igen. För om bara en part har en upplevelse av att det handlar om mobbing så är det fog nog till att tro det ligger någon sanning i det. Det måste ju i alla fall tas på allvar.

Vuxenmobbing är så fruktansvärt. Så vedervärdigt så att jag skulle kunna dryfta mig till att önska att få ställa upp alla inblandade på en rad och ge dessa spö. När vuxna människor mobbar andra vuxna och kör med exkluderingsmetoder så inser man hur små de faktiskt är. Skulle nog vilja påstå att vuxenmobbing är ett raffinerat sätt att utföra tortyr. Att gå runt och vara misstänkt för något man inte förstår är bokstavligt talat dödande. I alla fall om man nu ska ta artikeln på allvar. Vilket jag faktiskt gör. Mitt HR- hjärta undrar vilket stöd Lars fick i organisationen?

Jag har sett det, jag har upplevt det och jag vet vad det innebär för själen. Vet vad det vill säga när andra vuxna låtsas som om man vore luft. När andra människor låtsas att de inte ser vad som sker av rädsla för att själv bli drabbad. Har sett de som inte beblandar sig, i en förhoppning om att det onda försvinner.  Det gör det inte…….

Det sitter kvar som en tagg i hjärtat. En varböld som emellanåt är på väg att spricka och som ”varläcker” då och då. Dvs om man överlever det.

Fy fasiken, spö ska ni ha era vedervärdiga människor! Ni som mobbar är jordens avskum…….

Vuxenmamman om mål och målsättning

Mål och målsättning tar människor, grupper och organisationer från en plats till en annan. Det gäller att ha något att kämpa mot. När allt flyter på och livet leker så tror jag att i princip varenda människa har något den strävar efter. Man får energi och kraft av att veta vart man är på väg. Min tes är alltså att det individuella kämpandet mot uppsatta mål är avgörande för om man mår bra eller dåligt.

Att sätta upp mål och ta sig mot något är otroligt viktigt för en person som inte mår bra. Det kan handla om att ta sig framåt en timme åt gången eller att spara pengar till något speciellt som ska köpa inom en viss tid. Kan också handla om en utbildning man kämpar för att komma in på eller ett jobb man vill ha. För att sätta upp mål ger nämligen människan något att leva för och att hänga upp sina tankar på. Det är i alla fall det jag tror på.

Jag upplever att många av dagens ungdomar inte har den förmågan. Förmågan att sätta upp mål eller ser nyttan med det. Och det gör mig livrädd. Vilken otjänst har vår generation av föräldrar och skola gjort våra barn. Hur kan vi ha missat detta viktiga i deras uppväxt? Känner mig faktiskt riktigt orolig när jag märker att man som ung idag inte har förmågan att ta små små steg i taget med delmål som tar de mot mitt slutmål. Jag blir ängslig när jag upplever att man vill nå trädkronan innan man lärt sig jobba sig upp genom grenverket.

 

 

Vuxenmamman pausar nästan aldrig

Denna dagen har gått i 110 knyck. Mycket har blivit sagt och lika mycket har blivit gjort. Gillar att vara i farten och förstår inte själv hur jag orkar hålla ögonen uppe eftersom jag varit uppe med tuppen.

Varit på en föreläsning av mycket hög klass om morgondagens ledarskap och jag njöt av varenda sekund. Jag fick höra om otroligt intressanta forskningsresultat. Jag välkomnar verkligen den synen på ledarskap som krävs i morgondagens organisationer. Det öppnar dörrarna för olikheter i arbetslivet och chefer av sämre kaliber lär få svårt att sitta kvar på sina poster om företagen ska kunna utvecklas.

Två otroligt intressanta möten följde därefter varav ett under intagande av lunch på Vapiano som är en helt underbar Italiensk restaurang i Malmö. Gillar inredningen, älskar maten och deras speciella system för beställning.

Nu ikväll har jag fått hjälp med både såg och att spik. Yngsta sonen och hans kompis har hjälpt mig få upp brädorna på väggen. Det saknas tre eftersom dessa inte höll den kvalitet som behövs för att spikas upp. Så imorgon far jag till brädgården igen och byter ut dessa. Jag kommer inte vara på mitt bästa humör när jag reklamerar dessa i synnerhet inte eftersom jag redan målat och fixat dessa. Retar ihjäl mig på sådant.

Men herregud vilket roligt och intressant liv jag har……….

 

Vuxenmamman nätverkar

Idag åker ”businesskostymen” på och jag beger mig mot stora staden. Föreläsning i mitt huvudämne och nätverk med kollegor i branschen står på schemat. Det är viktigt att bevaka trender och skeenden inom mitt område och det görs bäst med forskningsgrundade föreläsningar. Det blir också ett möte med en synnerligen viktig person för min framtid och till sist slår jag till med ett möte med min adept. ”Just loving it”!

Men det ska också hinnas med lite andra viktiga saker framåt sen eftermiddag. Ska besöka en krasslig släktning på sjukhuset, fika med äldsta sonen och välja ut tapeter till de renoverade väggarna. Förhoppningsvis hinner jag också handla för att fylla kylskåpet.

Tur jag var uppe kl 5.00 så jag hann måla sista rundan på bräderna för de ska upp på väggen idag. Oavsett om jag tvingas handsåga dessa. För upp ska de ikväll.

Så nu beger jag mig………see you later…

Vuxenmamman om mobbing på arbetsplatsen

Läste en artikel om mobbing på arbetsplatsen och jag blev djupt berörd. Så många som råkar ut för detta utan att kunna göra något åt det. Oftast går det inte att stoppa utan den som blir mobbad tvingas lämna arbetsplatsen. Men det är här jag blir totalt vansinnig. Är det verkligen den som blir mobbad som ska lämna? Jag tycker att man ska ge den chefen en ”spark i röven” som tillåter detta på arbetsplatsen. Få han/hon avskedad och ge varningar till alla som utför det. Jag anser att en mobbare är ett avskum och som aldrig borde få jobba kvar. Men den som ser men inget gör är precis lika illa. Att vara en passiv medlöpare är nästan det största brottet.

För mig är mobbing när något uttalas om en annan person som man inte sagt till denna personen själv. Eller när någon utesluts ur gemenskapen på arbetsplatsen.

Det finns många som har åsikter om andras beteende, andras kunskap, andras klädval och andras sociala situation. Men ännu värre tycker jag det är de där suckarna, blickarna och när någon ”himlar” med ögonen när någon kollega talar. Jag har sett det, jag har hört det och jag har mått illa varenda sekund. Men hur värjer jag mig för det och hur får jag det att upphöra? För allvarligt talat: Vore det inte bättre att mobbarna tittar på sig själv först?

På mina arbetsplatser har det funnits. Det där illavarslande skitsnacket som knappt går att värja sig emot. När någon slänger ur sig: ”Ja men hon/han är ju bara så korkad” eller ”Alltså kunde inte bara hon/han hålla tyst” eller ”Så mycket bättre det vore om inte hon/han jobbade här”. Vad säger man då? Hur bemöter man det? Det är som jag skriver nästan hopplöst att stå emot.

För mig handlar det om ledarskapet i organisationen. Det handlar om att få chefen att förstå att detta inte är acceptabelt. Chefen måste sätta stopp för det, implementera värderingar och ta upp detta till diskussion. Det ska vara nolltolerans på dessa beteende. För det är totalt oacceptabelt.

Vuxenmamman hjälper bara vänner

Som jag tidigare berättat så vill jag gärna hjälpa ungdomarna att få fäste i arbetsmarknaden och som unga vuxna i livet. Det är inte så lätt för dom.För vad ska de skriva om? De har oftast vare sig arbetslivserfarenhet eller kompetens att veta vad det ska stå i ett CV. Så just nu ägnar jag tid åt att hjälpa mina söners kompisar med detta. De unga killarna och tjejerna som jag känner som personer hjälper jag gärna. De som visat upp sin karaktär som människa för mig under åren för att de varit mina söners vänner. De hjälper jag mer än gärna.

Jag är en hjälpsam person och jag är en människa som gärna ställer upp. Men det innebär ju inte att jag vill hjälpa kreti och pleti med detta. Jag har ingen lust att hjälpa vuxna som jag inte känner eller som inte hjälper mig med något i gengäld. Så egoistiskt är jag…..

För ni kan inte ana hur många lusfräcka människor det finns. Personer som jag inte ens känner som skickar mejl eller bara ringer för att be om hjälp. Som tar för givet att jag ska dela med mig av min kompetens som jag byggt upp under 20 år helt gratis. Nej det gör jag bara inte. Någon måtta får det väl ändå vara på folks fräckhet.

Jag får frispel………

Men jag kan kosta på mig ett tips……………köp den här boken…..

Vuxenmamman jublar och hurrar

Idag har det varit en riktigt härlig dag. Det är Annikas dag idag. Jag och Annika och hennes fina dotter har varit på utflykt hela dagen. Det är Annikas födelsedag idag så vi firade med en mysdag i tjejstil. Likaså har våra karlar myst på sitt sätt. Vi har shoppat för glatta livet allihopa. Grabbarna har varit på Bordershop och inhandlat starkare varor till sommarens alla myskvällar. Och jag har shoppat till trädgården och vårt poolområde.

Jag har äntligen hitttat de krukorna jag ville ha. Det skulle vara lätta, svarta och fick inte se billiga ut. Tycker att jag lyckades rätt bra. De stora är 1,30 cm höga, mellan krukorna 90 cm och de små är 50 cm höga.  Mina kryddkrukor är så stora att de rymmer gott och väl en stor planta med färska kryddor. I dessa ska det stå timjan, mynta, rosmarin och basilika. Alla krukor är i zink.

Ska ha vassväxter i alla de stora krukorna och i den mindre ska det stå paprika, tomater och chili. I de allra minsta ”hängkrukorna” ska jag som sagt ha kryddor. Tror att det kan bli riktigt bra. Imorgon eftermiddag får jag jord till krukorna och några plantor ska också inhandlas. Det kommer nog bli fint och  i alla fall så som jag vill ha det. Jag har också fått tag på markduk till den vallen som kommit av att vi sänkt markytan på vår tomt. Så jag har bara härligt jobb framför mig nu.

Men först imorgon ska jag på en ny nätverksträff. Imorgon är ämnet Arbetsrätten och Sociala Medier:

Arbetsrätt och sociala medier – vad får anställda skriva om arbetsgivaren och kollegor?

Det kan väl vara på sin plats att ta reda på vad en arbetsgivare får göra om jag uttrycker mig om denne och arbetsplatsen nu när jag är offentlig via blogg, facebook och twitter. Eller vad tror ni?

Vuxenmamman och sociologin

Jag har blivit biten av en serie på kanal 5- Brothers and sisters. En underbar serie som är att betrakta som ett sociologiskt skådespel. Det handlar exakt om vad titeln säger. Brödrar och systrar.

Har dessvärre säkert missat massor avsnitt, men ändå så kastas jag rakt in i serien och den tar tag i mig. Konflikter, ärlighet, oärlighet, hemligheter och orättvisor mellan syskon. I centrum står en mamma som blivit bedragen av sin nu avlidne make, som hon trots detta saknar.

Men som beteedendevetare ser jag andra saker än det kanske mest uppenbara. Jag ser underliggande tankar och mönster av socialisationsprocessen som styr en människa till handlingar man inte kan styra över. Jag ser avundsjukan få sitt fäste, hur egoismen spelar ut sin rätt men även hur blodskärlek kan få dig som människa att tolerera mer än skulle gjort med en vän. På gott och ont.  Jag ser ett miniatyr samhälle utspelas i en dokussåpa kl 7.15 varje lördag och söndag morgon.

Spännande……………

Det enda problemet är att jag måste ställa klockan på 7 varje helg. Det är frågan om det är värt det? Jo, det är det…….

NU vet vuxenmamman vad hon vill……

Idag vara jag på en nätverksträff och blev så inspirerad. Att jobba strategiskt med ”Talent Management” är min dröm. Slarvigt uttryckt och i stora drag handlar det om att identifiera alla medarbetares potential för att få behålla, utveckla och motivera dessa. Det innebär att kartlägga, utbilda och förädla organisationens ädlaste del, dvs personalen. Som värdföretagets HR chef beskrev så skulle det kunna vara direkt avgörande för ett företag om alla anställda var motiverade  och inspirerade till att göra 1-2 % mer. Tänk så mycket det skulle betyda.

Alla medarbetare i en organisation är potentiella talanger enligt mig. Annars ska de inte jobba kvar. Den dagen då man bara går till sitt jobb för att få ett lönekuvert i brevlådan så har man stagnerat. Då är det dags att se sig om efter ett nytt arbete. Det finns extremt många personer som skulle vara så mycket bättre för företaget än personer som inte känner sig motiverade och ”commitade”. Det är till stor del upp till företaget att motivera och stimulera alla till att upptäcka sin talang och sin potential. Men det är också ett ansvar man har som arbetstagare att verka lojalt för sitt företag. Ett anställningskontrakt är en överenskommelse som förpliktigar. För båda parter….

Det är detta jag vill jobba med i framtiden. Jag vill vara motivatorn och jag vill driva dessa affärskritiskt viktiga processer för företagets utveckling. Vill få vara med och göra personalplanering ur ett långsiktigt perspektiv. Vill få ingjuta mod, kraft och arbetsglädje hos personalen.

Det handlar för mig om att företagen idag måste våga satsa på att ha affärsinriktade HR- personer som har mod, kraft och vilja att våga driva dessa processerna. Det krävs lite av en ”illermentalitet” att driva den här typen av arbete från ax till limpa. Det är helt avgörande att man lyckas implementera dessa processer hos alla anställa, och att högsta chef visar på vikten av detta arbete och pekar ut riktningen. Tror faktiskt att jag skulle ha en möjlighet att lyckas. För är det något jag är så är det envis och ”commitad”.

Jag har ett mission att uppfylla för jag ska jobba med dessa processerna. Inser att det är här jag har min potential. Det knyter samman min säck av kompetens som jag samlat på mig under min karriär. För detta kommer jag att kunna brinna 24/7. Det känns underbart att ha fått detta svaret idag. Det är detta jag vill!

Nu återstår bara för mig att identifiera det företaget som ska få ta del av min iver. Visst är jag kaxig nu- men det bjuder jag på

Jösses så taggad jag känner mig…….