Vuxenmamman mellan dur och moll

Idag är det en riktigt bra dag för mig. För det är jag riktigt glad. Riktigt glad av hela mitt hjärta.

Såg en intervju med Lisa Nilsson ikväll i programmet ” Tack för musiken”. Programmet var riktigt bra och summerade mina tankar på ett bra sätt. Tycker också att jag fick en djupare bild av henne idag. En bild av en djup, mjuk, behaglig och men också väldigt humoristisk person. Under intervjun så ställde Niklas några frågor till henne där hon skulle välja mellan två alternativ. När det kom till frågan ” Dur eller moll” så vägrade Lisa välja. Hon sa att hon vill vara mitt emellan dur och moll. Jag förstår nog precis vad hon menar.

Jag vill inte vara den leende clownen som är till för att roa alla jag möter. Visst vill jag uppfattas som positiv men jag vill inte vara som en gycklare och en som jämt ska vara rolig. Rent ut sagt så vägrar jag att anta den rollen för jag skulle känna mig så falsk, genomskinlig och ytlig. Jag vill heller inte vara den som jämt uttrycker mitt tillstånd av deppighet och ledsamhet. Den som sitter så djupt i mitt hjärta och poppar upp med jämna mellanrum Vill inte vara personen som drar ner andra och tar bort deras energi. En sådan vill jag aldrig någonsin uppfattas som.

Ganska länge har jag funderat på just hur jag uppfattats under det här året. Är så rädd att jag under mitt hemska år har förpestat livet för mina vänner. Livrädd för att de innerst inne är så trött på mitt pipande och ojande men inte vågar eller vill säga något. Nu tror jag inte att det är riktigt så men jag kan inte hjälpa att jag undrar. För även om jag har varit deppig och hängig pga av omständigheter som jag inte råder över, så har jag försökt hålla mig precis i det tillståndet som Lisa Nilsson så väl beskrev: Någonstans mellan dur och moll. Jag hoppas så förtvivlat mycket att jag har uppfattats som om jag varit där för dom lika mycket som dom varit där för mig. För utan mina vänner, min man och mina barn hade jag inte stått på benen idag. Utan deras stöd och otroliga support så hade jag varit en spillra av det jag är idag.

Ni är mina hjältar som stått vid min sida trots att ni inte behövt det………trots att jag varit mer i dur än i moll.

Mysljus hos vuxenmamman

Nu tänder vi massor av mysljus och kurar i soffan. Vi sträcker ut våra lemmar och sätter på en film. Vi är ensamma hemma, igen. Yngsta sonen är ute på sitt och äldsta sonen bor ju inte här längre.

Från en helg med fullt hus. Till ett hus med bara mig och mannen i soffan. Fisken kan serveras utan gnäll, filmen kan väljas utan några åsikter om att den inte ligger på filmtoppen. Stunderna är njutbara och viktiga.

Så kan ett liv gestalta sig när man blivit man och fru med vuxna barn. Så gott kan man stundtals ha det som vuxen till vuxen.

Vuxenmammans härliga söndag

När söndagen kom så bubblade min surdeg för fullt. Fick skynda mig upp och pyssla om den. Mjöl, vatten och lite salt. Trix, fix och massor av omtanke hela förmiddagen. Spännande och annorlunda bakmoment för en novis som jag. Dessutom fick jag delegera två timmar av jäsningspassning till yngsta sonen för vi fick ila iväg till plantskolan med en växt som gett upp.

Det var ett bra beslut att åka dit. All grönska och vackra växter fick mig att må bra trots att höstvinden ven runt öronen. Vackra blommor och läckert gräs pryder hela Löddeköpinge plantskola. Där är så vackert att vara.

 

Det har varit en bra söndag och allt igenom en härlig helg. Mina surdegslimpor blev perfekta och båda sönerna har varit hemma med oss idag. Vi  har ätit gott, pratat en hel del och umgåtts med varandra. Hela jag mår bra av sådana här helger. Där vi förenar nytta med nöje och massor av mys med familjen.

Vuxenmamman längtar

Min underbara man har beställt och köpt en ny telefon till mig.

Snart i min hand…..

 

Can´t wait……:-)

Vuxenmamman minns småbarnsåren

Jag har just nu en sådan där längtan efter barnarmar kring min hals. Där armar knappt når runt men ändå klamrar sig fast så gott det går. Saknar de kladdiga babypussarna. Minns mysstunderna då man gjorde allt för att hålla de små vakna men där myset gjorde ögonen tunga hos oss båda.

Tänker på tiden då mina var små då det var en självklarhet att ha minst ett litet barn i knät. Där det uppstod stunder av total uppgivenhet för att jag inte kunde gå en centimeter utan att någon följde mig i hasorna. Jag visste inte bättre då.

Minns de gånger då jag stod och tittade på hur mina underverk sov sin skönhetssömn och allt var lugnt och stilla i vårt hus. Känner känslan av den gränslösa kärlekens band mellan en mamma och hennes barn. Kan minnas stunder då deras gråt varit min, deras glädje och bubblande skratt smittade ända in i själen.

Nu är det bara fina minnen. Varma stunder att tänka på från tid till annan och jag önskar så att jag då förstod vad jag först nu vet. Att det var stunder som aldrig skulle komma tillbaka. Men jag minns, minns ändå in i kropp och själ.

Jag saknar och längtar efter barnarmar kring min hals igen. Och det känns så evinnerligt långt fram tills jag är där igen. Hoppas och tror att jag en gång framöver ska få bli farmor till en massa barnbarn. Lovar mig själv, mina barn och kommande barnbarn att jag ska bli världens bästa farmor…..

Vuxenmamman tycker att underbart är kort

Nu är det sista kvällen med balkonghäng i över 30 graders värme. Eller rättare sagt sista på länge. Längtar redan efter nästa resa.

 

Resan till solen har varit underbar och endast några få timmar återstår. Vi har verkligen njutit av varje soltimme. Morgontimmarna vid stranden har nog varit de bästa trots att männen i sällskapet tillbringat dessa på golfbanan. Men vi har också haft det mysigt tillsammans. Både som man och fru men också med våra vänner. Vi har vaknat tidigt och lagt oss tidigt varje dag. Så inga timmar i ljuset har gått till spillo. Vi har tankat ljus.

Nu väntar resväskorna på att bli packade. Det är bara så svårt att slita sig från den underbara rutinen som vi skapat av att hänga på balkongen med vars en drink och lite prat om ditt och datt.

Imorgon checkar vi ut vid lunch men bussen lämnar inte hotellet förrän 20.00. Alltså blir det strand och poolhäng hela dagen. Vi ska verkligen krama ut det sista vi kan. Kanske ses vi imorgon eller så åtminstone när jag landat i min soffa där hemma. Troligtvis med raggsockor och tjocktröja på. För jag har hört att första frosten har kommit till Sverige. Huvaligen…..

Vuxenmammans bilder från galakvällen

Det är inte det lättaste som finns att publicera bilder och inlägg från vår resa. Internet är så segt och så otroligt svajigt så jag nästan fick ett frispel igår. Men några få bilder från Galan kan jag i alla fall presentera. Först ut är bilder från dekorationerna som utsmyckade hela festplatsen.

De ni ser nedan är skapade av pumpor och vattenmeloner. Helt otroligt arbete som måste ligga bakom dessa.

Maten var superfin och vi ska inte prata om alla frestande efterrätter och allt frukt. Smakligt uppdukat och vackert presenterat. De kan sina saker här.

Bilderna nedan kommer från den påkostade underhållningen när väl mörkret hade lagt sig över festplatsen. Jag är personligen inte så förtjust i glamorösa shower men visst var det vackra färger och en sprakande show som visades upp.

Fler bilder får komma senare för det gäller att passa på att publicera medan internt är igång. Vi förväntas nämligen inta middagsbordet om en liten stund. Återkommer senare med lite tankar som stör mitt sinne. Tankar som verkligen inte skulle få ta plats på vår semester……….

Vuxenmamman och galamiddag 2012

Solen fortsätter gassa och stråla mot oss. Det är flera grader över 40 och det är bara skuggan under parasoll och salta bad som gäller. Det är jag definitivt inte van vid. Men vi njuter så mycket. Dels av vädret men också av sällskapet. Allt är bara bra med oss.

Ikväll blir det stor fest och galamiddag för oss. ALLA kommer att vara där

Fortsättning följer…..

 

Vuxenmammans tankar om kärlek

Idag känns det nästan som att luften gått ur mig och som om jag inte sovit på flera nätter. Det handlar inte alls sömnbrist eller om solen som är så otroligt varm så man nästan inte kan vistas under dess strålar. Utan mer för att gårdagen innebar så mycket känslor och så mycket tankar. Tankar om livet, om framtiden och om det som varit och är. Hur svek och ledsamheter lätt tar udden ur glädjen i livet. Att man på en sekund kan tappa fotfästet utan att förstå varför. Men mest handlar om alla tankar om hur stor kärleken är och hur den verkligen övervinner allt. Att ha den innebär inte alltid att man förstår att uppskatta den.

Men det är vid dessa tillfällena som jag förstår vad det innebär att vara tacksam för det man har runt omkring sig. Jag kan verkligen säga att de otroligt kärleksfulla orden och löftena vi gav varandra igår betyder så mycket för mig idag. Det kommer göra så väldigt länge och troligen i resten av mitt liv. Förstår verkligen nu att det finns olika typer av kärlek mellan människor som lever ihop länge. Att kärleken förändras genom åren. Att allt som till en början var pirrande och härligt nu på ett annat sätt är mer respektfull och innerligare.

Jag kan verkligen med handen på hjärtat titta på min man och tänka att han är vacker. En man som inte bara är fin att se på utan också en man som jag kan ha respekt för och som jag kan uppskatta och vilja ge mitt hjärta till. En människa som det finns substans i och som verkligen är äkta. Det är gott att veta, känna och njuta av dessa tankarna. Det är fint att ha det med sig när det blåser kallt runt hörnet och livet inte alltid är rättvist. Eller när elaka tungor vill säga annat och göra livet svårt för mig. Det är då jag har min klippa bredvid mig och med mig. Det är då jag blir stabil och får kraft. Den klippan som får mig att landa och balansera känslor och tankar. Den som får mig att inte bara se svart eller vitt.

Det är så kärleken är mellan två människor som bestämt sig att finnas där för varandra. Det är precis så det är…………

Vilken dag för vuxenmamman och vuxenpappan

Vi har firat vår 20- åriga bröllopsdag hela dagen och framför allt har vi blivit firade hela dagen. På så många sätt har nära och kära via sms, telefonsamtal, facebook inlägg, blogg kommentarer och hyllningar på plats gratulerat oss. Många är de som velat dela vår dag idag. TACK alla ni som så generöst visat er glädje för vår skull! Om ni vara visste hur värdefullt det varit för oss.

Imorse började allt med att vi blev firade på stranden av våra vänner. De hade skrivit ett fint kort, plockat blommor och bokat helkroppsmassage till oss båda på hotellets Spa. Massagen var fantastiskt och dessutom fick vi avrunda det hela med en ansiktsmask och typsikt turkiskt äpple te. Tack Mia och Patrik, Annika och Jonas och Ulrika och Jerry!

Nu förstår jag att vi faktiskt är udda som bestämt oss för att leva efter de löften vi gav varandra en gång. Kanske är det så att vi har varit lyckligt lottade som klarat av att reda ut saker som uppstått längs vägen. Eller så är det så att vi kämpat och löst saker på ett bra sätt. Det är inte en självklarhet och inte alltid så lätt. Jag har all respekt för om det inte är så. För allt har såklart inte varit en dans på rosor under våra snart 27 år tillsammans. Men vi är ett strävsamt par och vi vill vara med varandra. Jag känner mig stolt idag, stolt över oss!

Den stoltheten som vi båda känner gjorde att vi för länge sedan bestämde oss för att den här dagen var värd att fira. Vi har därför åkt bort till sol och bad och vi har ”förnyat” våra löften och växlat nya ringar.  Det har vi gjort tillsammans med våra underbara vänner som vittnen nere vid havet i vårt semesterparadis. Stället vi båda älskar att återvända till år efter år. Skickar ett tack till Agneta som välsignade våra ringar i kyrkan innan vi åkte. Utan det hade det inte varit möjligt…..

Det har varit en helt fantastisk dag. En dag att minnas för livet. Orden min älskade man sa till mig där vid ”ceremonin” gör att jag just nu ler med hela ansiktet och känner mig så lyckligt lottad. Vilken hjälte han är som vill ha mig som jag är med alla mina fel och brister. Dessutom så är han pappa till våra älskade söner. Det gör mig varm i hela hjärtat just nu…..