Nästa måndag ska jag börja följa Ulrika Davidsson & Ola Lauritzsons GI bok: 6 kilo på 6 veckor.
Det finns massor av goda recept och tips på hur man ska kunna leva ett vanligt liv med god mat som passar hela familjen.
Hur många har erfarenhet av att följa denna bok?
Jag försöker ju komma i form och har berättat för er att jag har som mål att vara smärt smal och vältränad till L2 tar studenten i juni 2013. Det är långt kvar men jag har valt att sätta ett långsiktigt mål i år och inte snabb-banta.
Har kommit igång jättebra med min träning men har tappat lite motivation eftersom det inte rör sig så mycket på vågen. Visst väger muskler mer än fett, men får man ingen belöning på vågen så är det tungt. Jag har skött mig med allt ända sedan i januari och ändå inte gått ner mer än 6 kilo. Det kan tyckas att det är ganska mycket, men eftersom jag nästan gick upp drygt 15 kilo på tre månader när jag fick hyperteos, så är det faktiskt lite i förhållande det. För det är ju inte så att jag burit på denna övervikt hur länge som helst. Jag hade ju bestämt mig för att bara förändra min kost genom att ta bort det onyttiga och istället träna mig iform. Men det går tungt just nu ska jag säga.
Men häromdagen så hörde jag på Malou på TV4 att människor med hyperteos inte ska äta socker (check), motionera (check) och undvika kolhydrater. GI kost skulle vara det som kunde förändra hela kroppstrukturen. Hrmmm………
Jag har testat GI en gång innan med dåliga resultat men skam den som ger sig. Nu har jag bestämt mig för att testa igen. Det finns en bok som heter ” 6 kilo på 6 veckor”. Skriven av Ulrika Davidsson & Ola Lauritzson. Har kompisar som testat detta med goda resultat och nu ska jag också göra det.
När jag gör saker som förändrar mitt liv så gör jag oftast en grundlig research. Inget sker utan att jag vet vad det skulle kunna innebära för mig. Så även denna gång.
Så……Jag letade upp den webbsida som beskriver metoden och där det finns mer fakta. Den hittar ni här. Jag blev helt paff när jag ser att det finns forskning gällande de olika blodgruppernas betydelse för vilken mat som kan hjälpa dig tappa kilo.
Så här skriver Ulrika:
”Amerikanen Peter J. D´Adamo som ligger bakom blodgruppsdieten menar att blodgruppen speglar din inre kemi. Den blodgrupp du tillhör bestämmer också på vilket sätt du tar upp näringen ur maten och hur din kropp hanterar stress och vad du bör äta föra att må bra och behålla hälsan. Människan har anpassat sig till olika sorters kost genom tiderna. Folkvandringar, tillgång på föda och klimatförändringar har påverkat den genetiska nedärvda koden menar D´Adamo och har identifierat olika gentyper. Livsmedel vi äter innehåller lektiner, en typ av proteiner som kan binda sig till specifika kolhydrater och blodgruppsmolekyler. D´Adamos teori är att vår blodgrupp avgör vilka lektiner kroppen tolererar, alternativt vilka skadliga konsekvenser maten får i vårt blodomlopp. Han menar att lektinerna kan klumpa ihop blodet och skapa ohälsa på sikt eftersom vi inte är ämnade för vissa födoämnen.
Finjustera din kost efter din blodgrupp!”
Så här ser bilderna (förstår att bilderna är små men ni hittar länken här) ut för min blodgrupp som är B:
Nu förstår jag varför jag inte gått ner i vikt med GI tidigare, eller LCHF. Jag har öst i mig cashew nötter, popcorn och avokado så fort jag varit sugen på något. Och det ska jag helst inte äta för att få en lyckad viktminskning…..
Visst kan det vara värt att testa i alla fall. Eller vad tror ni?
Ikväll har jag varit på Friskis och Svettis i Lund på ett evenemang som heter ”Spin of hope”.
Historian bakom detta är ett projekt som startade i december 2008. Två spinninginsgtruktörer, Gary Fleming och Alexander Amprazis samt Billy Ydefjäll från Barncancerfonden ville ha ett återkommande spinningevent till förmån för Barncancerfonden. Det som började i liten skala, engagerar nu hela vårt avlånga land, intresset och enagagemanget ökar för varje år och succén är ett faktum.
Första året deltog totalt ca 3000 deltagare på 24 orter. Totalt blev det 301 lag som tillsammans skänkte 551 272 kr. År 2010 hade antalet deltagare stigit till ca 4500 utspridda på 32 orter. 441 lag och slutsumman blev 789 238 kr. Förra året slogs alla rekord- 7000 deltagare på 47 orter, 725 lag och hela 1 325 931 kr samlades in.
I år vet vi inte riktigt hur många lag och hur mycket som samlas in men det ska jag återkomma med. Intäkterna från Spin of Hope kommer i år att delas mellan Sveriges sex barncancerföreningar, som i sin tur ser till att stötta de drabbade barnen och deras familjer lokalt.
Det går till så att varje lag representerar ett företag som betalar en anmälningsavgift för sitt lag. Jag representerade HTH- Kök och tog på mig att genomföra ett ”Indoor Walking” pass.
Do not mention the war…………en nära döden upplevelse……..men jag gjorde i alla fall en god gärning.
Nu har jag i alla fall varit iväg och tränat för första gången på över två veckor. Jag har inte bara känt mig sjuk och tung i kroppen för jag har faktiskt varit krasslig och hängig. Det värsta är att min ledvärk har kommit tillbaka och orken har varit som bortblåst.
Var i kontakt med min läkare som tyckte att jag skulle öka min dos med värktabletter men det tänker jag då icke göra. Det
är väl själve fan om man ska behöva vara ”helt dopad” för att orka leva.
Så jag har bestämt mig för att trotsa både en värkande kropp och ett gnälligt och pipigt inre. Jag ska bara skärpa mig till 110% och det ska jag göra omedelbart. Tog mig till gymmet och pratade med tränaren som tyckte att jag skulle ta lägre vikter och göra fler repetitioner för att öka blodcirkulationen i hela kroppen. Sen ska jag kör lite kondition imorgon. Så varannan dag styrka och varannan dag kondition nu i en vecka.
Så nu sitter jag här och är alldeles nytränad och har en helt chockad kropp. Men det var skönt i alla fall, och riktigt roligt.
Nu vill jag ha lite glada tillrop från er och jag vill också att ni jagar mig och ställer frågor hur det går med min träning. Kan ni hjälpa mig med det? Ni kan få skriva tex: ”Hur går det med träningen tjockis” eller ”Jag förutsätter att du varit och tränat din latmask. Så länge ni inte skriver sånt som gör att jag tänker att man måste vila kroppen ibland så är det bra. Ge mig inte den lillfingern för då tar jag hela handen. Utan utmana mig istället för annars kommer denna fläskfia sitta här som en pösmunk och tycka synd om sig själv.
Vi har lite olika syn på det där med träning jag och min man. Han anser att träning är djävulens påfund och jag tycker att det är härligt. Vi har tidigare varit helt eniga men nu är det minsann olikheterna som gjort sig verkliga.
Sedan jag fick min träningsnoja så har jag faktiskt lyckats få honom att åtminstone ta sig i kragen lite grann. Vi har ju en crosstrainer här hemma och den har stått oanvänd väldigt länge. Så efter mycket tjat om hans hälsa och hur viktigt det är att även han förstår att den tidigare oerhört smala och långa kroppen verkligen behöver få lite träning så gav han med sig. Så för några veckor sedan så började han sin enorma aktivitet.
5 minuter på ”crossen” har nu blivit hela 15. Jag är djupt imponerad, eller jag var det tills idag. För att ni ska förstå min totala hjärnkollaps och ” nu ger jag upp” känsla så ska jag beskriva hur våra förberedelser, vårt pass och vårt efterarbete ser ut vid ett träningspass här hemma.
Mannen suckar lite och reser sig från ryggläget i soffan. Säger, ja det var väl dags för lite träning då. Han sätter på
”crossen” och kör sitt pass i ett lugnt och behagligt tempo, endast iförd långkalingar och strumpor. Efter sina numera 15 minuter så säger han. Ja jag kunde kört lite längre om det inte var så förbannat tråkigt. Sen sträcker han lite på sig, går rakt ut i köket och hämtar sig en liten godsak. För väl tillbaka i soffan igen så hör jag ett välbekant pys…..han öppnar en guinness, lägger in en snus och säger: Denna är jag minsann värd nu när jag har tränat……..SUCK- som tur är så gör han ju inte detta varje dag, men idag tog han priset.
Sen är det min tur att ta över djävulsmaskinen. Tar på mig mina träningskläder från topp till tå och sätter på musik som peppar mig och dånar ut i mina Iphonelurar. Jag sätter crossen på ett fatburner program och rattar in 30 minuter. Kämpar som en gallärslav och svetten den lackar. Hoppar av crossen, tar lite vatten och pustar ut. Sen gör jag 5 minuters planka i intervaller.
Så nu undrar jag- hur kommer det sig att det är jag som har problem med vikten och inte min älskling? Finns det ingen rättvisa i världen?
Jag sa skämtsamt till mannen att jag minsann skulle blogga om hans olater och då sa han bara: Ja gör du det så alla kan se att man inte behöver träna!
Så klart får jag ju bjuda på lite skambilder så att ni inte tror att jag ljuger för er. Nej detta är faktiskt dagens sanning, även om man tror att jag skojar 
. Dessvärre innebär det att jag får bjuda på lite av mina valkar också men så är det när det blir bloggstopp i tid och otid.
Have mercy on me, jag är trots allt snart 47 år 
….
Hur mycket kan en kropp träna på en dag? Hur mycket träning skulle jag fixa utan att få ont i hela kroppen?
Jag tänker på detta varje dag och undrar var min gräns går. Man kan ju undra hur mycket som vore möjligt och hur man skulle göra för att lägga upp en ”biggest looser vecka”. Tittar gärna på programmet och beundrar deras vinnarinstinkt. De tävlar mot varandra men framför allt mot sig själv. Det vore väl en tävling att vinna.
Igår försökte jag utmana en av instruktörerna på gymmet att lägga upp en ”biggest looser helg.” Tänk så roligt och så utmanande det hade varit att under uppsikt bli jagad och på hejad av en person som vet precis vad som är möjligt att dels göra men också hur man ska planera en sådan helg. Han, Johannes, verkade inte helt ointresserad men inte helt på heller. Jag ska minsann fortsätta och tjata om detta.
Jag tror att jag är där nu där jag vill att någon tittar över vad jag kan göra mer för att öka på min förbränning och min tro
på mig själv. Tränar i princip varje dag men jag går inte ner i vikt. Man kan tycka att detta inte är så viktigt men för mig är det ett sätt att få bevis för att mitt slit lönar sig. Visst är det så att jag börjar märka att jag klarar mer och mer och det syns kanske lite på kroppen. Men det räcker inte för mig. Jag behöver se att något händer på vågen också. Men det står bara helt still…..
Pratade med Johannes på gymmet och han menade på att när man startat upp en träning som i princip är från nolläge till den mängd av träning som jag gör idag, så kan viktnedgången verkligen stanna av i 4-6 veckor. NO SHIT……precis så är det. Han sa också att det oftast är då och därför man ger upp och går tillbaka till sitt gamla liv. Men jag har gett mig FN på att jag inte ska lägga ner min satsning. Jag ska fortsätta och jag ska lyckas.
Så det är bara till att kämpa på. Måste fortsätta och inte ge upp! Så är det bara…….
Jag tycker att alla borde göra som pensionärerna på mitt gym…….eller inte….
Varje onsdag så gäller det att skynda sig ner på gymmet för kl 9.00 så tar denna grupp över stället. Inte så att dom stör på något sätt, utan det är bara det att dom är så många till antalet. Dom skapar en otroligt trevlig stämning och hälsar glatt på alla, alltså även på oss som har några år kvar.
När man är klar med sitt träningspass så kan man känna en härlig doft av kaffe. Det är nämligen så att när dom gjort sitt pass
så fikar dom på kaffe och kaka. Dom har till och med ett schema för vem som ska baka och ta med sig dessa godsaker. Idag sneglade jag lite extra och det serverades minsann mjuk pepparkaka till alla som varit duktiga och tränat hårt.
Är det inte lite ironiskt. Först kämpar dom som attans vid löpband, motionscykel och träningsmaskiner. Sen tar dom och fyller på alla depåerna med kaloribomber 
.
Hur som helst- det är nog väldigt trevligt att vara pensionär . För dom skrattar och skojar och fikar på de mest underbara godsakerna.
Nu börjar jag verkligen ta ut svängarna riktigt. Jag tar mig friheter som jag då aldrig tidigare gjort. Idag har jag tillbringat nästan en heldag med mig själv igen. Det börjar gå till överdrifter tror jag min familj kan tycka. Men jag säger bara: Get used to it…..;-)
För idag har jag fixat mina naglar, käkat lunch med en fd kollega och gått rundor i stora staden. Slog minsann till med ett par fräsiga vinterskor. Behövde några grövre men också högre till kjol. Kan ju inte springa runt som en lantlolla med platta skor alltid.
Sen tog jag ett riktigt ordentligt träningspass också. Var i princip bara hemma om och vände. Jag njuter av att pressa mig själv till det yttersta. Tycker minsann att det börjar synas nu på mina muskler.
Som extra lök på laxen så har jag fått låna en underbar bok av fina Annika som ska inspirera till träning här hemma. Charlotte Perelli har gjort en träningsbok som ger bra tips med både bra bilder på övningar, träningsschema och mattips. Den är riktigt bra och heter Kan jag, kan du!
Mannen min frågade vad det nu var för skit jag hade köpt när han såg boken. Och jag bara svarade att det är en jättebra träningsbok som jag lånat och som han också kan ha glädje av. ”Du är för snäll säger han bara: Precis sådana bilder som jag gillar”…….hrmmm….
Nåja, han kan väl få dregla över henne ett tag medan jag tränar upp mig till den här statusen:
För visst kan ni precis som jag riktigt se detta framför er? Hur jag gör bryggor och springer med små lätta steg längs med Skånes stränder. Eller hur jag yogar och stretchar vid in pool när mannen ligger där med sin putmage och har slösat bra träningstid på att titta på bilder……
Jag gör ju något åt min yppiga kropp i alla fall. Kan jag så kan du! Så på det nu brudar! Ge kroppen en match. Det är faktiskt riktigt kul och så får ni lite egentid också. Man kan ju alltid skylla på att man ska träna, för jag har aldrig hört någon som säger. Nej det ska du inte…….tror att det är en vedertagen anledning till att gå hemifrån. I alla fall i mitt hus.
Jag är sugen på något gott, skulle kunna äta en halv ko eller nåt! Men jag kan också tänka mig:
FN…rent ut sagt så kan jag tänka mig vad för något som helst bara det innehåller syndigt mycket socker. Jag tror jag små dör lite. Så nu går jag och lägger mig…….NATTI NATTI……..surar hela vägen till sängen…:-(
